Sammanfattning av hösten hittills

Nu har höstsäsongen pågått ett tag och jag har sett en del teater. Här kommer lite reflektioner av det jag har sett hittills:

Kristina från Duvemåla på Cirkus

Jag har inte sett den förut, men lyssnat ganska mycket på musiken. Den var precis som jag trodde innan: jättebra men vääääldigt lång. Alla fyra huvudrollerna från Helsingfors och Göteborg var jättebra.

Jersey boys på China teatern

Samma sak här: alla fyra huvudrollerna är jättebra. Även om den bitvis inte är så upplyftande blir man ändå glad av den. Båda de här uppsättningarna skulle jag gärna se igen, helst med understudies i någon huvudroll.

Förklädet på Göta lejon

Den är ganska rolig för stunden, men det är inget man kommer ihåg i efterhand. Jag älskar dock historien om själva musikalen.

Ladykillers på Oscarsteatern

Jag har inte sett någon av filmerna, men det ska jag försöka göra nu. Väldigt rolig på sina ställen. Intressant och snygg scenografi.

Spargrisarna kan rädda världen på Lorensbergsteatern i Göteborg

Som väntat bitvis geniala texter, bitvis ganska långdragen och tråkig. Men det är alltid kul att se Galenskaparna och After shave live. Extremt snygg scenografilösning när återvinningscontainrar vändes upp och blev husfronter.

Klanen på Dramatens lilla scen

Nästan allt jag har sett på Dramaten som har ingått i abonnemanget har varit bra, men inte jättebra. Den här pjäsen är definitivt bättre än det snittet. Christian Dyvik och Ester Uddén är jättebra.

Maria Stuart på Dramatens stora scen

Den var inte bra. Väldigt rörig och konstig på ett dåligt sätt. Ganska många gick i pausen. I första akten spelar Stina och Ylva Ekblad alla roller och det är ibland svårt att hänga med vem de är för tillfället. Ganska dålig akustik gör att det blir ännu svårare.

 

I love musicals i Ericsson Globe

Fyra timmars lycka, typ. Några nummer känns lite som utfyllning och jag tycker att Norm Lewis borde ha sjungit Stars från Les misérables, men mycket gåshud och en del tårar för mig. Peter Jöback och Emmi Christensson i titelsången från Phantom ger fortfarande gåshud. Norm Lewis sjöng Wild grass från den översatta Kristina och det tyckte jag var fantastiskt. Peters och Helens paradnummer från Kristina och körens Merano från Chess var minnesvärda och mer därtill. Norm Lewis har jag bara sett på den här och den förra I love musicals-turnén och lite klipp på nätet, men han är en stor favorit för mig. Emmi har jag sett lite förut och följer henne på sociala medier och hon kommer förhoppningsvis bli något riktigt stort.